Kanellängd

Jo jo!

Idag har jag åkt buss in till den stora staden, närmare bestämt till Södermalm.
En helt ok dag om jag får säga det själv.
A-lagarna satt på sin parkbänk bakom polishuset mitt emot Maria, i en liten allé av grönskande träd.
Vinden blåste och hela Söder drog efter de sista ljumma sommarvindarna som svepte förbi.

Jag tyckte att det gick väldigt bra idag och med lite tur så kanske jag sitter på en buss på måndag på väg mot nya äventyr inne i staden och denna gången på Kungsholmen. Men jag ska inte ropa hej för tidigt. Men jag lär ju underrätta er när jag själv vet.

På vägen hem bytte jag till en buss i Slussen och passade på att handla med mig en rykande färsk kanellängd hem. Jisses vad gott tänkte jag. Jag trodde faktiskt att jag inte skulle kunna hålla mig tills jag kom hem, men det gjorde jag och väl hemma så hinkade jag i mig 2 koppar kaffe och tog en rejäl bit av kanellängden. MUMS!

Nu är min lilla prins hemma och sitter och lyssnar på en saga i sitt rum, nämligen "Madicken"! Och han bara älskar den. Helst ska den vara på från morgon till kväll.
Innan vi kom hem, så var vi nere på den lokala lilla mataffären här i vår lilla by och som vanligt så är leksakshyllan prio ett när vi ska handla, iallafall för lillprinsen.
Efter att ha sagt bestämt nej till allt han pekat på under ungefär 2 månaders tid så tyckte jag att jag kunde hålla det så ett tag framöver också. Men nu stod han där med sina tindrande ögon och hade fått syn på en förpackning med hopprep och ett twist-band.
-Åh mamma, sa han, kan jag inte få den här? Jag ka börja sluta med sånadär skjutvapen nu! Jag lovar.
Jag hittade ingen prislapp någonstans, och bestämde mig att gå till kassan för att förhandla mig till denna förpackning till ett bra pris.
20 kronor tyckte den i kassan. Jag tyckte att 15 kronor lät bättre och det var det jag fick betala.

Tack och hej.
Nu ska vi hoppa hopprep!