Mätt

... som en plätt.
Eller var det nån som sa att det skulle va lätt?

Ibland är det inte alltid så lätt som man vill att det ska vara även om det i slutändan ändå brukar lösa sig till slut. Ibland skulle jag bara vilja ha ett litet trollspö som löste allt.

Furuvik

I somras bosatte jag mig 2 veckor i Gävle för att jobba med ett av tidernas kanske bästa barnprogram.
Jag tog en del bilder som jag tänkte att ni skulle få kika på...

Slå en drill i skogen kanske?

Björnarnas brevlåda

Safarikänsla

Björnflaggan

Lejonens krypin

Vy över Bottenviken

Falera

Det här med att ha en blogg är jag inge vidare bra på.
Inspirationen tryter och den halkar bara längre och längre ner på min att-göra-lista. Antagligen ännu längre ner på mina vänners att-läsa-lista då det inte finns många rykande färska nyheter att ta del av.

Jag har iallafall rensat min lilla lur på bilder, så jag kanske tar och slänger upp några stycken här så att det finns något att beskåda.

Livet som barnskötare...

Ibland är det alldeles fantastiskt och ibland får jag skratta så jag nästan börjar gråta.

Den här veckan har varit fyllda med några härliga uttryck!
I tisdags satt jag på golvet i vår lekhall och läste en bok för en liten kille på 3 år. Efter att ha tittat en stund på mina händer utbrister han:

- Bella! Du ser ut som min gamla mormor på händerna!
Ja, se där! En del kan likna vackra skådespelare, men jag får likställa mig med... en gammal mormor.


Idag satt vi vid matbordet och åt dagens mellanmål och jag sitter mittemot en liten kille som fyller 2 år i år. Han tittar på alla barn och säger deras namn, sådär lite fel och lite som en 2-åring kan prata ibland.
Så tittar han på mig och jag ställer frågan...
-Vad heter jag?
-Balle, säger han.
Jag kanske inte skulle ha frågat....

Det är helt fantastiskt att jobba med barn!

Relaxing

Vi har haft sportlov. Man kan tro att man ska sporta en del. Det har vi låtit bli.
Men det har blivit en del farande. Sportlovet avslutades med en helt underbar vistelse i Skaresta hos Blomman och Kerstin.
Vi har kikat på ett storartat kojbygge i skogen och även fått hjälpa till att täcka den hela med granris.Vi har grillat korv i solskenet, gått på långa skogspromenader, bestigit berg, gissat bajset, letat efter Indianer, spelat spel och ätit fantastiskt god mat.

Nu är det måndag och bara 5 veckor kvar till nästa ledighet. Vi räknar dagarna...

Det var en gång...

När jag var liten hade jag en dröm, en stoor dröm. Jag ville till Hollywood. Det var mitt mål i livet.
Jag skulle bli en stor skådespelerska. Medan andra drömde om att bli flygvärdinnor tränade jag på att skriva autografer i mitt flickrum i en söderförort till Stockholm.

Någonstans inne i mig finns den där drömmen kvar, konstigt nog. Trots att jag blivit äldre och klokare och kanske en gnutta mer realistisk. Det är inte så lätt som jag trodde att det skulle vara. Och nu när jag närmar mig 30 med stormsteg, får jag nog bittert inse att det kommer att förbli en dröm.
Annars kunde det ha varit en rolig rubrik: "Äldre kvinna från Stockholm lyckas göra entré i Hollywood. Visar upp sitt skrynkliga skinn på röda mattan"

Bu!

Nu har vi lyckats skrämma bort förkylningar och hosta.
Vi njuter nu av ett välförtjänt sportlov!
Lovet inleddes med en övernattning hos mamma i Stavsnäs. En söndagkväll med god mat och dryck. På måndagen gick vi upp och firade Dick som fyllde år. När vi skulle köpa ett grattis-kort frågade Ludde om det var 27 år han blev... Det blev han inte, men inte långt ifrån, bara 20 års felgissning.

Vi har varit i Haninge Centrum och fikat med Nita och hennes charmiga lilla kille, hennes lilla Dewin. Satan i gatan vilket litet charmtroll!

Ludde har varit på dejt med söta tjejen Fanny, på Andy´s lekland. Vi mammor fick dricka kaffe och snacka lite under tiden. Ja, vi tog oss ett skutt i bollhavet också, bara för att vi blev så galet sugna på det. Vips så förvandlades vi till 7 år igen.

Idag ska vi fixa pass till Ludde så att vi kan åka lite flygplan till Grekland och hälsa på Luddes morfar. Vi får se om Grekland finns kvar när vi ska dit. Vi är ett gäng som åker. Mamma, mina bröder, Ludde och jag. Mamma har köpt presenter, för det älskar de att få. När hon tog fram 2 IKEA-kassar fulla av saker undrade jag om hon tänkte rädda Greklands ekonomi genom att skänka bort en halv butik till en familj. Eventuellt måste vi boka en extra flygstol så att vi får med oss presenterna!
Det var ett tag sen jag träffade min pappa, snart 3 år sen! Det ska bli roligt att träffa honom igen, och jag tycker att det är tråkigt att det går så långt mellan gångerna.
 Det var annat när jag var barn, och mamma fortfarande jobbade på resebolag. Då kunde jag åka varje lov till pappa, själv. Och ha en sån där plastficka runt halsen, där det stod att jag åkte utan vuxen, så fick jag en egen flygpersonal som tog hand om mig från Arlanda till Aten. Jag träffade alltid något annat barn, som liksom jag hade en mamma i Sverige och en pappa i Grekland. Vi lekte med flygplansmaten, skrattade åt värdelösa skämt, räknade stämplar i passen, och tröttade säkert ut våra medresenärer med vårat prat.

Nu ska jag fylla på kaffekoppen!

Avbytarbänken

Vi byter av varandra lite snyggt.
Ludde är förkyld, har falsk krupp och hostar konstant.

Det här med alla hjärtans dag firar vi med några glas vatten, choklad och myser ner oss i soffan.

Hoppas att ni alla får mängder med kärlek och omtanke.

<3

Gnäll

Jag är förkyld!
Mitt nya namn är Prosit.
Ligger i soffan täckt av pappersnäsdukar.

Det går bra nu...

Jag är ingen direkt höjdare på att blogga, och tänkte att jag kanske skulle ta och starta en ny blogg.
Men vad 17, då blir det ju bara 2 bloggar att hålla levande. Det kan bli snäppet svårare, så jag låter bli och tänker att jag ska skriva lite mer i den här nu.

Det är tisdag mina vänner. Tisdagar innebär simskola för Luddes del och svettas i en varm simhall för min del. Det är skönt att känna lite värme en stund såhär mitt i den kalla vintern. Jag är och kommer troligtvis inte att bli ett så stort fan av vinter, tyvärr.
Visst kan det vara vackert, men det kan en foto-tapet föreställande en vacker vinterdag också vara. Och om man vill uppnå den ultimata känslan kan man ju alltid ställa sig i frysen för att beskåda sin foto-tapet .