Jag längtar efter min kärlek, Mattis!
Att tiden ska gå så galet långsamt... är det inte typiskt?
Nu börjar lillprinsen må bättre, och det är inte lika mycket "koda" i ögonen idag, men de är fortfarande röda. Han tyckte själv att han såg ut som en zoombie, vilket inte var helt olikt kanske...med de rödsprängda ögonen.
Puss på er
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar