Det är långt till Stavsnäs, man kan nog nästan säga att det är världens ände. Vägen tar liksom aldrig slut, och det känns som att man aldrig kommer fram, för när man tror att man är framme är det bara 10 svängar till, sen höger och då är man halvvägs. Men vi kom fram till slut, efter att ha suttit i bilkö i över en haltimme. Har faktiskt ingen aning om varför, men vi misstänker en silverfärgad Toyota som inte fick någon gaspedal med till sin bil.
Chrille var nog mer än nöjd med sin kväll. Det grillades hamburgare, hoppades studsmatta, det dracks öl och öppnades paket. Vi hann även sjunga en del snapsvisor, vi har nämligen Gittan och Marika i släkten som tydligen tävlat i SM för snapsvisor, man kan säga att de kan sin sak!
En gick ungefär såhär: " Man ska le, man ska le, man ska leva med sitt handikapp, snoppen hänger slö och slapp, liknar mest en papperslapp"
Tack för mig och god natt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar