Kööööööö

Inland hatar jag Stockholm och alla förbannade bilar.
En del har gaspedal på sina bilar, det är skönt och det underlättar i trafiken. En del fick ingen gaspedal, de behöver inte använda sin bil tycker jag. De kan gå istället!

Idag är det måndag!
På måndagar får jag och Ludde sovmorgon till 8.00 för Ludde börjar inte skolan förrän kl. 09.00.
Men imorse var ingen vanlig måndag. Jag skulle till sabbatsbergs sjukhus inne i stan, kl.8.20.
Till en handkirurg för att kika om det blir ett litet ingrepp innan förlossningen av mina handleder eller om det kanske går över av sig självt.
Så vi var tvungna att gå upp kl. 06.00 och Ludde var på fritids redan kl. 07!

Sen satt jag i köer... Hela Stockholm
Fullkomligt kryllade av bilar, överallt!
Det tog EN TIMME och EN KVART att åka in till stan (det tar i vanliga fall ca: 20 min)
När jag väl kommer fram 4 min innan jag ska in till läkaren och har parkerat, funkar inte parkeringsautomaten.
Men efter ett samtal till själva bolaget som har hand om den får jag ett nummer till bilen och jag kan gå in till receptionen.

Väl framme säger tanten bakom kassan att, läkaren visst VABAR idag!
-ja, vi har försökt att ringa dig, men vi hade inget nummer...
-nej, det är jätte svårt att ens försöka ringa någon UTAN ett nummer.

Helvete!! Jag sa att jag inte kommer att komma tillbaka dit något mer!
Så nu väntar jag på att läkaren, som skickade remissen, ska ringa upp mig, så hon kan skicka en ny remiss tills ett ställe som ligger en aning närmre.

Jag grät hela vägen hem, som ett litet barn, för att jag var tvungen att väcka Ludde så tidigt trots att han kunde ha sovit i 2 HELA TIMMAR till. Jag får sååå dåligt samvete som mamma och känner att kunde ha struntat i det där jävla läkarbesöket, jag tänker ändå inte opereras, hur ont jag än har.
Den där läkaren kan slänga sig i en gödselhög och sen dra på sig en onepiece.

Jätte fånig är jag, men det kan ha någonting med hormonerna att göra. Minsta lilla motgång blir hur stor som helst.