Ingenting

Det är lång tid kvar tills det börjar ljusna. Jag längtar redan nu, förfärligt mycket.
Jag har aldrig varit något big fan av vintern.
Inte sen jag hade en lila/orange/grön overall och en vit stickad mössa med en stoor garnboll på toppen. Jag hade snowracer och jag var väl en sisådär 8-10 år.
Jag älskade att vara ute i mörkret och åka på min snowracer under ett sken av en lyktstolpe. Alla barn i mitt område åkte i backen, det var liksom gemenskap. Jag minns hur jag kom hem med rosiga kinder, håret var som en stor kaka av tovor och snö medan snoret bara rann.

Nu tycker jag mest att det är besvärligt. Jag gillar inte att frysa och har blivit väldans bekväm av mig.
Jag gillar snö som fastnar i håret nästan lika mycket som en överfull baja-maja när man verkligen är jäätte bajsnödig.

Ludde däremot har ingenting alls emot vintern och tycker att det kunde börjat snöa redan i augusti.
Vi har bestämt att ta oss upp i Hammarbybacken och åka snowboard. Jag har aldrig stått på en snowboard förut. Inte Ludde heller för den delen. Men det ska bli ändring på det nu, den här vintern.

Men än är det höst. Sol och vackra färger.